Just another week

vardag / Permalink / 0
Vad har hänt denna vecka då? Mycket repitioner, lite sömn, börjat äta mer vegansks (ska bli det sen då jag flyttar hemifrån), umgåtts med Amanda & Lovisa mer än vanligt, haft sleepover med nyss nämnda och sedan var den veckan snart slut. Idag blir det ännu mer rep efter skolan och ikväll ska jag och Joakim se på bio vilket blir mys!


True story

vardag / Permalink / 0
Denna helg har bestått av plugg, sömn, youtube, mat och promenader i snön. Sitter och ser på dokumentären Cowspiracy just nu och rekommenderar den verkligen till alla. Väldigt intressant och ögonöppnande! Senare under dagen/kvällen ska jag inte göra någonting speciellt, funderar på att kanske ta ännu en promenad haha.


Liknande inlägg

Min resa

vardag / Permalink / 2
Detta inlägg kommer handla om mobbing så alla som inte vill eller klarar av att läsa kan skippa detta inlägg.

Fick "inspiration" eller vad man ska säga att göra detta/dessa inlägg av Johannas blogg, skillnaden är dock att jag inte är lika mitt upp i psykisk ohälsa som hon är. Tänkte dock att eftersom jag idag mår bra kanske kan hjälpa någon annan på något sätt genom att berätta min historia och hur jag hanterat det. 

För er som inte vet så har jag mått väldigt psykiskt dåligt under stora delar av mitt liv, det är först nu som jag faktiskt mår bra. Det började någon gång i låg/mellanstadiet då jag blev mobbad. Man brukar säga att det finns tre typer av mobbing, psykisk (ord, kränkning mm), fysiskt (knuffar, slag mm) och utfrysning vilket är exakt vad det låter som. Jag var utsatt för alla tre, ibland samtidigt och ibland i omgångar. Jag minns ett tillfälle särskilt som avspeglar alla tre på ett sätt. Några tjejer och killar frågade min dåvarande bästa tjejkompis om dem fick slå mig, hon sa ja och ni förstår nog resten. 

Jag minns inte hela min barndom så kan inte säga alldeles för mycket om perioden mellan 1an-4an men har fått berättat för mig att i 1an fanns det en "hata Jasmine Wegerud klubb". Jag minns att jag blev kallad hora, tjock, äcklig, ful, folk knuffade mig hårdhänt i korridorerna och jag fick inte vara med på rasterna, människor sa saker bakom min rygg och öppet i klassrummet. Spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde, jag var ju ändå värdelös, dum i huvudet och jävlig ful. Detta var då min låg/mellanstadieperiod och även om jag inte minns stora delar har det självklart satt spår.

I högstadiet kan man tänka sig att det blev bättre och till viss del men samtidigt kändes det på ett sätt värre. I åttan/nian blev jag vän med dem populära tjejerna, började festa, röka och umgås med dem "coola människorna". Under denna period minns jag speciellt hur dem "coola killarna" total ignorerade mig på fester och sa dem något var det fan ingen komplimang, jag fanns där när dem behövde trycka ner mig. Jag hade mina vänner men någonting fattades, jag kände mig ful, tjock och äcklig eftersom jag nu fick det bekräftat för mig själv, klart killarna inte ville ha någonting med en sådan som mig att göra.

Jag var med andra ord mobbad från ettan till åttan (ungefär) vilket är största delen av min skolgång. Jag kan än idag höra orden och meningarna dem sa tydligt eller känna våldet men det är inte en del av mig på samma sätt längre. Dem som mobbade mig vann inte eller en mobbare kan aldrig vinna endast förlora. Jag får leva med dem osynliga såren men dem får leva med sina handlingar för resten av livet. Det är deras last inte min. 

Allt detta ledde till en oerhört skadad självbild (vilket jag kommer gå in på mer senare) och ett väldigt stort bekräftelsebehov. Någonting jag vill säga till alla som är eller har varit i en sådan i situation: DET ÄR INTE DITT FEL. Jag var inte ful som barn eller ung, jag var verkligen inte tjock (vilket inte hade spelat någon roll om jag var för den delen) och definitivt ingen hora men det stoppade inte dessa människor. Mobbing handlar om att andra människor hittar fel som inte ens finns och sedan får dem den utsatta att tro på det. En person som blir mobbad eller illa behandlad har inte gjort fel och är inte fel. Det är förövarna som gör fel, det är förövarna som troligtvis har egna problem, det är förövarna som behöver få en reality check inte offret som behöver få en falsk världsbild upptryckt i ansiktet. KOM IHÅG DET.

Varför jag fortfarande alltid stått för min sak, aldrig blivit blyg, klätt mig annorlunda eller sagt saker andra inte skulle våga säga kan inte jag svara på. Jag tror att jag någonstans aldrig velat låta andra människor förändra den jag är eller vill vara. Jag hatade mig själv under en lång period men jag har ändå alltid varit mig själv och det tror jag är någonting att också sträva efter. Låt ingen annan människa förändra den DU är på insidan för det finns bara en som dig. Även om du hatar, skadar och avskyr den du är på grund av vad andra människor fått dig till att "se" och tro på förändra snälla inte den du är på insidan för dem. DU är en fantastisk människa som du är och den som säger något annat pekar jag finger åt om du inte orkar. 

Detta var första delen av min resa och jag hoppas att om någon känner igen sig faktiskt tar till sig det jag säger i slutet och glöm aldrig bort: DET ÄR INTE DITT FEL.
Till top