Tankar

tankar / Permalink / 2
Har ingen aning om var eller hur jag ska börja med detta inlägg men har tänkt mycket senaste tiden på hur snabbt livet förändras och att man egentligen ofta inte reflekterar så mycket över det när man är i processen men när jag kollar tillbaka inser hur mycket som hänt i mitt liv sedan förra året den här tiden. Var i ett annat förhållande där jag var så otroligt olycklig, mådde verkligen inte bra och det tog oerhört på mina krafter. Sedan mådde jag väldigt dåligt psykiskt, låg i sängen och fick mat serverad där eftersom jag inte orkade gå och sätta mig vi ett bord. Hade även som mest problem med magen och var fullt medveten om att jag skulle behöva gå om tvåan och lämna min klass som jag älskade och börja i en ny där jag knappt pratat med någon. Hela den här tiden var ett virrvarr av känslor och förvirring, jag visste inte ens vem jag var och jag var så sjukligt osäker i mig själv. Jag försummade mina vänner för att jag inte hade någon ork, all min ork gick till att försöka må bra i mig själv, finna ett lugn och reparera ett förhållande som egentligen inte varit ett förhållande på flera månader. Jag gjorde allt för att hålla fast vid en bild av mig själv som varit istället för att inse att saker förändras, människor förändras. Under året 2013 har jag mått som dåligast i hela mitt liv, allt kändes hopplöst och för varje dag kändes det som att jag förlorade en bit av mig själv och den glada tjejen jag varit.
 
Saker och ting började förändras när jag och mitt ex gjorde slut, jag hade inte varit lycklig på väldigt väldigt länge, största delen av vårat förhållande var dåligt. Jag skylle definitivt inte allt på honom, jag gjorde många fel och dåliga val även jag. När vi gjorde slut bröt jag trots det ihop, en person som varit en stor del av mitt liv i 15 månader var helt plötsligt borta. Allt eftersom månaderan gick blev det dock bättre, började träffa en ny kille som det dock inte blev något med eftersom att jag inte var redo. Jag var inte redo att ta in en ny person i mitt liv eftersom jag fortfarande inte visste vem jag var, skulle jag förändras inom några månader? Sedan fanns inte heller den där speciella känslan där och sedan hände inget mer. Dem första månaderna 2014 bestod av mycket alkohol, ensamma nätter, sömnlösa nätter, tårar och förtvivlan. Jag mådde fortfarande inte bra.
 
Sedan en dag börja jag sakta men säkert ta mig uppåt, vet inte var ifrån styrkan kom men jag beslöt mig för att den enda som kan påverka mig är mig. Jag skulle inte låta mig själv fall till marken, jag var starkare än så. Jag började knyta nya kontaker, ta upp gamla och jag började till och med känna mig glad då och då. Väldigt få visste/vet hur jag mådde under den här perioden men det är jag så jävla glad för, även om någon sett det och hjälpt mig så hade jag inte idag varit medveten om hur mycket jag kan klara av på egen hand men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag önskar att något hjälpt mig och sett mig.
 
Nu idag har jag fortfarande svackor men jag mår bra, jag är i ett lyckligt förhållande, jag håller uppe kontakten med mina vänner och klarar skolan och trivs med folk i min klass. För ett år sedan hade jag aldrig trott att detta skulle bli mitt liv men om det finns någonting jag har lärt mig är det att saker ordnar sig och att livet blir bättre även om man inte tror det i just den studen då man ligger på golvet och faller samman samman. Jag lovar dig att livet kommer ordna sig och ingen ska behöva ta sig igenom att må dåligt själv, alla behövder en hjälpande hand.
Denna bild är tagen i December förra året och är från en period då mitt liv var som värst
 

Nattliga tankar

tankar / Permalink / 0
Jag känner mig uttråkad, ensam och som att ingenting någonsin förändras men att saker samtidigt förändras alldeles för snabbt. Jag vet inte vad jag vill eller vem jag vill vara, knappt vem jag är. Livet känns så oerhört tråkigt trots det faktum att mitt liv är allt annat än tråkigt, det är oförutsägbart och egentligen vet jag aldrig vart jag kommer befinna mig eller göra nästa dag. Det är svårt att förklara vilken känsla jag har i kroppen eftersom jag aldrig någonsin haft den förut men på samma gång känns den bekant. Det är som att jag aldrig riktigt kommer över känslan av att känna någonting negativt oavsett om jag vet vad det beror på eller inte. Jag vet inte ens vad jag försöker få fram med detta inlägg, det kanske bara är ett sätt för mig att få någon slags klarhet i mina egna tankar. Det enda jag vill är att känna mig levande, inget mer inget mindre bara levande.


Liknande inlägg

NAKED

tankar / Permalink / 0
Jag tycker det är så jävla skönt med tjejer som inte är rädd för att visa lite hud hur "slampigt" det än kan anses vara i dagens samhälle. Ställer en kille upp på en photoshoot där han endast håller för handen för sin penis så är det massa tjejer som visar den för sina vänner och säger "Åh kolla fan vad snygg han är, skulle lätt ligga med han 24/7" Men ställer en tjej upp på samma photoshoot och täcker för sin vagina så blir hon kallad slampa och hora som han noll självrespekt och bara vill ha uppmärkasamhet. Och när blev förresten nakenhet något att skämmas för? Jag tycker det är vackert med en nakenkropp om det inte framställt på ett väldigt vulgärt sätt, gäller både tjejer och killar men om de ändå vill göra sådanna photoshoots är det ok och det är deras val. Tycker fler tjejer borde våga visa sin kropp men då bara om de självklart vill. När blev det okej att kalla en tjej för slampa och hora för att hon har en djupt urringar tröja eller korta shorts. Om jag vågade skulle jag fan gå omkring i stayups, ett oversizat linne, korta shorts och en kofta. Om jag vågade skulle jag ta en bild med långt hår som endast går över mina nippels för sådanna bilder är så brutalt sexiga och snygga, men jag vågar inte dels för att jag inte är 100% nöjd med min kropp men även om jag var det så skulle både mina vänner och hela världen dömma mig. Och för vad? För att jag visar hud, alla har väl sätt ett par bröst, en rumpa och en mage. Sedan om en lite "kurvig" tjej gör det visar hon upp hur stolt hon över sin kvinnliga kropp med kvinnliga former, vad är det för skillnad om en tjej är smal och vill visa upp sin kvinnliga kropp för news flash oavsett din kroppsform/typ har du en kvinnlig kropp med kvinnliga former. Men åter till ämnet, tycker verkligen det är synd att tjejer ska behöva skämmas för att visa upp sina kroppar och inte våga ta på sig de kläderan de vill för att då får det en "horstämpel". Jag kan lova er att om jag skulle börja klä mig på Taylor Momsen skulle jag bli kallad hora trots det faktum att jag har pojkvän och sedan får em hora betalt för att ha sex och kan lova er att tjejen på stan med mini shorts och stilett klackar troligtvis inte får betalt för att ha sex. Nä nu ska jag köpa en tröja som visar halva mina bröst och gå omkring med huvudet högt och säga ja jag vågar visa min kropp så fuck you!
 
 
 
 
 
 
Till top